Måla måla måla

Målade av fina joel och gav bort till kusin i julklapp:



Målade av en bild av mig själv:



Målade av en av Agnes Ceciles bilder:





Utsikt från stugan:


Testar att mobilblogga


Bilder från resan

Jag och världens sötaste unge, som för övrigt hette Princess



Jag gottar mig i havet:



Blev nedgrävd i sanden av Luke och Love



Jag busar med Love



Sjukt fin strand där vi spenderade dagen nästan helt själva.



Ett av hotellen vi bodde på, på Palawan



Solnedgång på Palawan



Luke äter mitt i myllret i Hongkong



I ett av shoppingcentrena i Hongkong, bra lång rulltrappa



Se så fint jag gjorde ;)



Jag myser på en strand utanför Caramoan (samma ö som de senast spelade in Svenska robinson)



Luke badar i fängelset. Kristin vågar inte då hon redan blivit våldtagen av fångarnas blickar.



Luke uppe på vår transport (jeepney) till underground river. Var grymt härligt att åka på taket i fyra timmar



Steker i solen på fantastiska coconut garden resort. En enda resort på en liten ö, här stannade vi i nio dagar.
(jag var inte knallröd som det ser ut som, Luke som har dragit upp kontrasterna på sin kamera)



Älskar denna bild, men för att ta den var vi tvungen att gå igenom klättringen från helvetet utan säkerhetslinor. Jag var helt säker på att jag skulle dö, men det blev en fin bild haha



Jag myser i badet igen



Jag njuter uppe på en utkiksplats



Jag och Luke spelade lite på hästar i Hongkong. Tror ni det är något mäktigt med alla skyskrapor runt om?!



Ja det blev en liten mix av bilder från resan. Lägger upp några fler sedan eftersom.

Ikväll har jag varit med tjejerna på jobbet på Allstar och ätit mat och sett när Luleå förlorade mot AIK, suck.
Hur som helst var det trevligt att gå ut med tjejorna och snacka av sig lite.

Idag är det bara två veckor tills jag åker till Kanada. Luke har skickat några bilder från Vancouver och det ser verkligen fantastiskt ut, vilken natur och vilken stor stad. Ojoj det är mycket jag ska hinna med på tre veckor



Puerto Princesa

Da varat plan blev tva timmar forsenat till Manila sa missade vi sista flyget till Palawan och Puerto princesa. Cebu pacific ordnade med Hotell , mat och transfer i Manila for en natt och bokade forsta flyget dagen efter. Det gjorde inte oss nagonting alls, en gratis natt pa hotell och fa se hur Manila var. Jag har hort mycket om att Manila ar farligt, smutsigt och risigt och visst jag haller med om detta. Kande mig inte alls otrygg men det ar verkligen ingen trevlig stad. Sinnessjukt mycket prostitution och hemlosa manniskor. Det gjorde verkligen ont i sjalen nar jag sag en hel familj som lag och sov pa de skitiga gatorna och den ca 1:ariga sonen (som var den enda som var vaken) ga omkring naken och bara titta pa alla folk som gar forbi. Det var otroligt mycket tiggare och forsaljare, man vagade knappt lata sig ha ogonkontakt med manniskor for da kom de som flugor runt en och gick aldrig sin vag.

Jag tror Luke var glad att han gick runt med mig, han skulle nog aldrig bli lamnad ifred annars. Prostituerade tjejer overallt. Den enda gangen han var sjalv var nar han kopte kaffe pa 7/11, da blev han erbjuden att fa tva tjejer till priset av en. En del tjejer vagade sig fram aven om jag var med men da erbjod de mig ocksa en show. Njaa jag vet inte, haha.

"Stripklubbarna"/''karaokebarerna/osv ligger verkligen overallt. Det ar absurt egentligen. De ligger fina restauranger - strippklubbh- mc donalds - prive show. Haha, hur som helst. Det var en spannande upplevelse.



Hur som helst, dagen efter tog vi forsta flyget till Puerto Princesa. Jag gillar denna stad, den ar ren och kanns verkligen saker. Det ar aven skont att de ar mer van vid turister an de var i Naga (kanske inte har hunnit skriva om det annu, dar stirrade iaf verkligen alla).

Vi checkade in pa varat hotell och hyrde varsin scooter och akte ut pa aventyr. Den finns ett fangelse har ute pa landet, dit fangar far komma om de har skott sig. Har far de jobba ute pa falt och med djur och rora sig fritt. Vissa bor aven med sina familjer dar inne.

Det roliga ar att jag var lite korkad sa jag forstod inte att det var IN pa det omradet vi korde (trots att vi fick pass som vi skulle ha pa oss och var tvungna att skriva in oss, men jag tycker det ar sa lite overallt sa jag forstod inte att vi akte in i fangelseomradet). Jag visste bara att vi skulle aka till en flod som visst var fantastiskt klar och kall. Sag verkligen fram emot att ta ett dopp. Val framme sa kom det ett antal man rusandes och ville salja alla mojliga saker. Jag blev leds och drog mig undan och tyckte Luke var irriterande trevlig med dem.

Vi var redo for att bada sa Luke gick ivag for att byta till badklader. Da jag gick for att satta mig sa kommer det forst en man och borjar fraga massa fragor. Forst tankte jag inte sa mycket pa det och svarade trevligt sedan blev jag riktigt obekvam nar jag markte att han sakta men sakert at upp mig med blicken. Jag blev mer och mer obekvam och ville bara att Luke skulle komma tillbaka. Da kom det fler man och fragade om mina tatueringar och allt mojligt. Nar Luke tillslut kom tillbak sag han att jag var obekvam och fragade om jag ville aka. Det enda jag sa var; jag gillar verkligen inte dett stalle.

Da fragade en extra gang om jag ville aka och sa att, det ar klart de tycker de ar spannande nar det kommer en lang blond tjej in i fangelseomradet. Da klickade det i mitt dumma huvud. Sjalvklart, var det fangar. Da kunde jag faktiskt forsta lite mer, men jag var fortfarande obekvam och vagrade verkligen bada. Det satt redan ca tio man och bara stirrade pa mig. Jag holl mig ganska nara Luke hela tiden. Han tog ett snabbt dopp och sedan akte vi tillbak. Vi hann prata med en av mannen som ville salja saker at oss. Han berattade att han satt inne for mord for att hans fru hade blivit valdtagen sa han hade mordat mannen som gjort det. Han hade suttit i 20 ar och hade 20 kvar. Det var egentligen bara en av mannen som var obehaglig de andra var ganska charmiga.

En av mannen (som jag tillslut kopte lite godis och en nyckelring av) hade bara en tand och sa flera ganger; Kribschtin youre beubibul. Sa soot.




Nu maste jag nog aka tillbak till Luke sa han inte undrar for mycket var jag har tagit vagen.
Imorgon tar vi en Jeepney till Sabang dar vi ska overnatta och i overmorgon ska vi pa aventyr till en flod som gar rakt in i en grotta sa, jag tror den ar ca sju km men man aker bara in ca 1km eller lite langre. Det ar en stor turistattraktion och det ser fantastiskt spannande ut.

Hoppas ni alla har det bra hemma. Jag saknar er massor.

Puss och Kram!

Lite halvdaliga bilder pa underground river
 


Boracay white beach

Hej mina vanner.
Jag vet att jag har varit dalig pa att uppdatera har men jag har inte haft sa mycket tid. eller jag har inte tagit mig sa mycket tid om jag ska vara arlig. Tar ett tag innan man kommer i ordning med allt. Jag hade planerat att blogga fran Lukes Ipad men det skulle ta mig en hel dag att skriva ett inlagg.
Jag kommer inte skriva sa mycket just nu heller. Vi har en del att fixa med har. Just nu ar vi pa Boracay  White Beach i Filippinerna. Det ar fantastiskt fint har. Lite val turistigt kanske men en bra borjan. Denna strand ar utsedd till en av varldens vackraste strander, och visst det ar en otroooligt vacker, 7km, lang strand men, till och med jag som inte har rest sa mycket, ar inte superimponerad (sascha: Koh Samet slar detta stalle med hastlangder).
Vi har lite otur med vadret da det for mesta tiden ar valdigt molnigt men till och fran kommer solen och jag forsoker anda vara duktig pa att smorja in mig. Man kan luras ganska mycket nar det ar molnigt och tro att man inte ska branna sig, och jag vill verkligen inte branna mig sahar tidigt.
Igar blev jag av med min telefon pa hotellet som vi bott pa i tva dagar. Vi checkade ut och efter 200 meter insag jag att jag glomt telefonen och sprang tillbaka. Da ar staderskan redan dar men telefonen ar borta och ingen har sett ett spar av den. Sa sjukt irriterande. Den person som har tagit min mobil kan anda inte anvanda den for den ar last till telia och jag har pinkod for att ens kunna gora nagonting alls pa den. Villa Camilla, dar vi bodde ar ett mycket populart stalle som det till och med star om i Filippinernaboken plus att bade jag och Luke har hittat massa rekomendationer till det stallet sa vi har legat pa dem ganska hart. Finns fortfarande 10% chans att jag kan fa tillbak min telefon.
Det kanns som att jag verkligen bara slarvskriver for att jag ar lite stressad. Ska forsoka ta mig tid nagon dag att skriva om fantastiska Hong Kong ocksa.
Hoppas ni blev nojda av lite uppdatering.
Tack och hej

ps: googla garna pa boracay white beach sa far ni se var vi ar ;)

Fick en hälsning från Kanada



Se vilken tjusig kille. Lukes bror Jake skickade mig en bild när hans son (Matti) är ute och spelar hockey i sin nya Luleå hockey tröja. Man ser verkligen hur stolt han är. Jag längtar verkligen till jag ska till Kanada och träffa Lukes familj och vänner. Jag ser fram emot att åka till Ontario och jobba och/eller hälsa på, på hans pappas djurfarm, plus att träffa hans resterande familj. Sedan att få åka till Vancouver som ofta toppas som en av världens "bästa" städer.

Hur som helst, nu är det Asienresan som jag ska tänka på först och främst. Ja, jag börjar få lite resfeber. Jag och mamma var på storheden och köpte en ryggsäck. Jag ska nämligen försöka att bara ta med mig handbagage. Jag är nervös över att det inte ska gå, men samtidigt är det inte hela världen. Då är det väl bara att checka in skiten. Luke har rest med sin ryggsäck som handbagage i sju år så jag hoppas det ska gå vägen för mig med.

Luke skickade ett mail och bad mig kolla in  Ati-Atihan Festival, vilket är en stor festival som anordnas och firas på en ö utanför Boracay dit vi ska åka först. Jag såg bilderna från festivalen och det är självklart att vi måste åka dit. Såg helt fantastiskt ut. Här är några bilder:









Ja ni ser ju, det ser helt galet ut. Självklart kommer vi att åka dit. Ska ta med min systemkamera så jag får många bra bilder.

Nej nu ska jag kila iväg och göra lite ärenden på stan. Efter det bär det av till jobbet och íkväll ska jag nog se JVM-finalen hos Therese.

Ha en bra dag!

 


Resfebern börjar krypa sig på

Jo jag har börjat bli lite nervös för resan. Vet egentligen inte varför, för jag är inte orolig över att resa själv eller att flyga, men resfeber hör väl till antar jag.

Först var min tanke att bara ha med ett handbagage, men nu har jag bestämt mig för att ta en större ryggsäck och checka in den. Då slipper jag vara orolig över att handbabaget är för stort. Men visst hade det varit bekvämt att bara ha ett handbagage och slippa vänta på min väska överallt, plus att det är bekvämt att ha en liten väska när man reser, med tåg, båt och så vidare.

Jag önskar verkligen att jag hade en minidator, någon som har en som jag kan hyra eller låna?! ;) men jag får använda min mobil istället. Det hade bara varit skönt att ha en dator för att föra över bilder och så på, men jag ska nog ta med min externa hårddisk så jag slipper vara orolig att bli av med mina bilder. Då kan jag lägga in dem i den då och då.

Jag sitter och funderar på vad jag har kvar att göra innan jag åker. Då jag ska hyra ut lägenheten åt Jon under tiden jag är borta har jag en del att göra i lägenheten. Tänkte dock lämna vissa saker men samtidigt vill jag att han ska känna att han har plats för sina saker och så. Jag måste även städa ordentligt så det är tjusigt när han hyr den. Han försöker reta mig genom att berätta massa saker han ska göra i lägenheten men jag har allt hört att han egentligen är riktigt ordningssam. Sedan har jag folk som kommer att ha koll på honom, mohahaha ;)

Hur som helst, kvar att göra:

* Packa ihop kläder och gå ner med dem i källaren
* Packa väskan
* Köpa böcker till resan (hör av er om ni har någon bra bok som jag kan låna)
* Få hjälp av Sascha att ladda ner musik och dokumentärer till min ipod.
* Köpa högtalare till ipoden (kom jag just på)
* Ringa om skydd
* Fixa ett till kort
* Städa städa
* Köra iväg min extrasäng

Kommer säkert på någonting mer eftersom. Kanske inte så intressant för er att se min lista men det är mest för min egen skull.

Jag har självklart blivit sjuk nu också. Hade först feber men den gick över fort. Försökte sedan intala mig om att jag är frisk men det fick jag inse snart att jag inte riktigt är. Försöker vila så mkt som möjligt och fixar lite smått med saker eftersom. Hade lite tur att vi har lunchstängt denna vecka på jobbet.

Nej nu rabblar jag bara saker som inte är så intressant. Hur som helst.. ..ni som har fått mitt lösenord, jag vill inte att ni ger det till någon, då får ni eller dem fråga om det så får jag själv bestämma om jag vill lämna ut det.
Märker jag att fler (än de jag har lämnat lösenordet till) läser bloggen så kommer jag att byta lösenord igen och bara lämna det till mina allra närmaste.


Lösenordsskyddat

Jag åker till filippinerna nu den 9e januari. Kommer då att lösenordsskydda min blogg. Är du fortfarande intresserad av att läsa. Skicka mig bara ett mail på: kristin_dimeus@hotmail.com så får du lösenordet.

Ha det

Nya tumnaglar

Idag har jag varit gaaanska duktig idag. Sov lite länge, men när jag väl tog mig upp så städade jag hela lägenheten så den blev julfin. Därefter tog jag på mig min varmaste vintermundering för att ta mig utanför dörren. Det blåser inte nådigt här uppe i norr. Hur som helst, gick jag förbi på Xtreme beauty för av visa upp min provnagel. När jag och Therese var på mullers (med prickar över u:et) invigningsfest så gjorde Xtreme Beauty provnaglar där. Jag berättade att jag hade dåliga fingrar för att göra naglar på med hon trotsade och sa att jag med största sannolikhet har gått till folk som inte riktigt kan sin grej. Dock hade hon inte alla verktyg som hon behövde så hon sa att det fanns en chans att denna nagel skulle släppa också. Precis så blev fallet också (shit vad ointressant inlägg detta blir kände jag, men äsh), nageln släppte men då ville de att jag skulle komma tillbak om detta hände. DÄRFÖR gick jag dit idag, de var så trevliga och fixade direkt en tid åt mig så jag fick göra om min gelenagel och göra en akrylnagel på andra tummen. Nu har jag alltså två fina tumnaglar och resterande naglar kör jag naturell ala slitna nerbitna naglar, men jag gillar det också.

Tycker egentligen det är sinnessjukt onödiga pengar att betala för att fixa sina naglar, jag är väldigt motsägelsefull för jag tycker det är grymt roligt att göra det ibland, känns som att jag får så mkt finare fingrar och händer. Jag som alltid har haft fula naglar. Jag gör det ibland men jag skäms för att det är så onödigt.


Bild lånad från xtremebeauty.se


Ikväll ska jag och Erik träna spinning och powercore och jag är så grymt taggad. Har kommit igång med träningen och slutat äta allt för mycket dumheter. Det viktigaste är att jag har slutat dricka cola, vilket är en befrielse. Jag kunde dricka HUR mycket cola som helst förrut men nu är det andra bullar. Äter man regelbundet och tränar så är man inte alls lika sugen på att trycka i sig massa skit. Självklart har jag inte lagt av helt med fika och dyl. men dragit ner ordentligt.

Höres mina vänner, höres

 

 


Intressant

Jag tycker det är ganska intressant att gå in på min blogg då och då bara för att se om någon har kommenterat eller dyl. Blir alltid förvånad när jag ser statistiken, visst det är inte jättemånga som kollar men jag har ett tjugotal som kollar in på min blogg varje dag, trots min icke-befintliga-uppdatering.

Ibland får jag inspiration att börja skriva här igen men tappar den lika fort igen.


Från Koh Samet to Koh Tao

Jag tänkte att jag kanske borde skriva lite här, hade tänkt skriva här oftare nu när jag är på resande fot men har inte hunnit eller tagit mig tid. Det finns annat som känns mycket roligare, vilket ni säkert förstår.

Det var riktigt trevligt att resa med Annica men våra vägar skildes i Qatar, därefter var jag helt själv. Min telefon hade dött så jag började bli lite smånervös att jag inte skulle få tag på Sascha, eftersom det var så jag skulle höra av mig. På flygplatsen fick jag reda på att jag var tvungen att ta en buss till en annan busshållplats för att ta mig till hamnen där båten till Koh Samet skulle gå. Jag hoppade på en lokalbuss samtidigt som en kille från England. Vi satt och blev smått fundersamma när vi, på kartan, såg att den andra busshållplatsen skulle ligga riktigt nära flygplatsen, så när vi hade åkt över en timme med bussen så funderade vi på var vi egentligen var. Killen från england gick fram och frågade busschaffören om han verkligen tog oss till busshållplatsen. Eftersom han inte förstod ett ord engelska så var det bara att hoppas på det bästa. Måste säga att jag var riktigt glad att jag och engelsmannen åkte i samma buss så vi kunde hjälpas åt. Helt plötsligt stannar bussen och han ber oss gå ut. Vi frågar vidare och det visar sig då att vi är nära busshållplatsen.

Då var det dags att köpa biljetter till Koh Samet och det gick som smör. Här skildes min och engelsmannens vägar också. Han skulle vidare till Koh Chang ( dit vi ska imorgon). Nu var jag alltså själv igen. Bussresan tog ca 3,5 timme men jag sov mästadels av tiden. När bussen stannade så var det bara att fortsätta resan med båt. Nu började jag dock bli ganska orolig över hur jag skulle fa tag på sascha och tjejerna. Jag hade ingen telefon, jag visste inte var de bodde eller vilken del av ön de befann sig på.

Väl framme letade jag upp ett internetcafe i förhoppning att sascha skulle vara online, men inte. Det enda jag kunde komma på var att ta upp saschas blogg och visa någon bilderna som hon lagt upp och att de förhoppningsvis skulle känna igen platsen och det gjorde dem. Även där träffade jag en engelsman ( som nu bor i thailand). Han körde in mig till stranden och vi började leta längs stranden, och ¨frågade på hotell. Jag frågade efter en tjej som har knallrött håt (nathalie), tänkte att det sticker ut så någon kanske har sett dem. Vi letade i över en timme, i hettan med all packning, men ingen hade sett dem. Det slutade med att jag satte mig på ett internetcafe med en cola i handen, mina planer var att stanna där till sascha kom online.

Till slut fick jag låna en telefon (hade fixat numret genom att låna en telefon av några danskar) så jag kunde ringa henne, hon svarade och lyckan var total :)

Dagarna här har varit fantastiska, det är den finaste stranden jag har sett av alla de ställen jag har varit på i thailand. Vi har våran vanliga dagsrutin som lyder följande:

Vaknar vid tio
Promenad till 7/11 för att köpa frukost
Hem och äta frukost
Smörja in sig
TIllbak till 7/11 för att köpa vatten och dyl. till stranden
Stranden några timmar
Tillbak till 7/11 för att köpa en yoghurt eller liknande
Träninge ca. en timme
Dusch och fix
Middag
Tillbak till 7/11 för att köpa kaffe och mys för att sedan sätta sig på terassen igen.


Nu orkar jag verkligen inte skriva mer, tjejerna vill nog också låna datorn lite. Imorgon åker vi till Koh Chang. Det blir suuuusen


SSSSCCCHHMOOOOTSIIIG

Funderar

Funderar på att börja blogga igen men då ska jag göra det ordentligt. Antingen ordentligt eller inte alls...

Inget fredagskalas för damen Dimeus



Jag skippade att gå på kalaset idag. Torsdag och lördag får räcka för mig. Jag och Erik satt och disskuterade och kom fram till att man betalar några hundra kronor för att stå i kö (till ett öltält) i åtta timmar (det känns iaf som det, helst när alla sk. VIP gäster bara trampar in före, t.ex. luleåhockey "fruarna" som klättrar över stängslet i sina kortkorta tjolar - skämt o sido), för att sedan trängas inne i ett tält, med ett gäng odrägliga människor, och dricka dyr öl.

Haha, nej så farligt är det inte riktigt. Luleåkalaset har sin charm också. Tycker det är jätteroligt att Luleå har en stadsfest, man känner att stämningen i stan höjs betydligt innan och under kalastiden. Däremot känner man även att hela stan osar alkohol. Det är faktiskt sant: - Eftersom jag bestämde mig för att inte gå på kalaset ikväll har jag bara segat här hemma. Frida S kom förbi en sväng så vi sattoch tjatade. Kring elva kunde jag inte slå mig till så jag åkte till persön och hängde med Frida w (Jocke och Micke), så koseligt så!

...Hur som helst. När jag kom hem, parkerar bilen och kliver ur känner jag att det verkligen ooooosar alkohol i luften. Vafan det är ju helst sjukt. Visst jag förstår att folk dricker mycket under kalaset men hur jävla mycket dricker vi egentligen? Visst, jag bor riktigt nära området men ändå inte så att jag har ett öltält på parkeringen.

Jajja hur som helst. Har suttit och kollat tillbak i min blogg idag på gamla inlägg, det är så otroligt roligt. Det är som att läsa en gammal dagbok. När jag gick på Sandö var jag nog på toppen av mitt bloggande. Det är hur roligt som helst att läsa om den tiden, saknar det. Saknar alla fina och goa klasskamrater och saknar (trot eller ej:) Kramfors (även Sollefteå en smula)

Nej nu får det vara nog, klockan är mycket. Ska upp tidigt imorgon och se när syrrans ungar spelar fotboll (cup i gammelstad).

lägger in några bilder från Luleåkalaset 2008 och 2009:

2008




 
 
 
 
 2009

Statistik

Jag gick just och kollade på min statistik, det är nästan 25 pers, per dag, som har varit inne på min blogg den senaste tiden. Jag som inte har skrivit på flera flera månader.

Vilka är ni?

Nämen?!

Nä si goddag!
Vad säger ni om att jag skulle börja blogga igen?

Kanske inte ens är någon som går in här längre, som kan svara.
haha


RSS 2.0